Nervositeten sprider sig!

Helt klart! Nu när jag sitter och kollar på TV:n så verkligen njuter jag av alla små smällar och knallar där ute. Det är en mysig känsla. Trots det har jag av någon konstig anledning, ångest.

Ångest är det värsta i hela mitt liv.
Jag ser på ångest som en börda, som något som kramar en hårt och inte vill släppa.. När jag har ångest känns det också alltid som om det är mitt fel, alltså sakerna jag har ångest över. Men jag hoppas på en sak nu inför 2010:

Nytt år, nytt liv.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0